Bl.a. Fanny har skrivit flera inlägg om surrogatmödraskap och varför det bör vara förbjudet. Medan jag helt och hållet håller med om att ingen bör bli surrogatmoder mot sin vilje eller mot ekonomisk ersättning så tycker jag ändå att det finns en möjlighet att tillåta surrogatmödraskap. Och då genom att man jämställer det med organdonation.
Idag är det möjligt att donera bl.a. njure och benmärg medan man lever, till exempelvis en släkting. Jag ser absolut inga hinder för att man skulle kunna göra samma avtal för en graviditet. Vid organdonation får man heller ingen ersättning, vilket eliminerar det ekonomiska incitamentet. Det skulle göra surrogatmödraskap till något som man bara ställer upp på om man verkligen vill göra det av helt och hållet altruistiska skäl. Förmodligen skulle det också medföra att antalet surrogatmödrar minskade rejält.
För t.ex. njurdonation är det en grundregel att man har en relation till den man donerar till. Självklart skulle man kunna sätta samma regler för ett surrogatmödraskap. Det skulle det göra det möjligt för mig att t.ex. bära ett barn åt min bror, samtidigt som det inte gör mig skyldig att bära barn åt vem som helst. Det gör det möjligt för dem som verkligen önskar ett eget barn (men inte kan bära det själva) att få just det, men alltså bara under förutsättningen att de känner någon som är villig att ställa upp helt frivilligt utan egen vinning. Om man förutsätter att parterna har en relation så gör det ju också det möjligt för surrogatmodern att fortsätta finnas i barnets liv, och ha barnet i sitt liv. Under dessa premisser blir en surrogatmoder heller aldrig något man har ”rätt” till, utan mer utan en gåva. Man kommer aldrig kunna tvinga någon att bli surrogatmoder till sitt barn.
Värt att poängtera är också att jag självklart främst tänker på Sverige och jämförbara länder där sjukvården är utvecklad och den sociala jämligheten relativt stor när jag pratar om vilka regler som bör gälla. Självklart blir det annorlunda när man pratar om länder där man kanske bekostar sin egen vård eller det finns en stor social ojämlikhet. Målet är ju dock att vi ska ha ett jämlikt samhälle i hela världen, och då ser jag inget hinder för att den här typen av regler skulle finnas i alla länder.
Det viktigaste när det gäller olika medicinska procedurer är för mig att man eliminerar all typ av vinstintresse, så att vård kan ges och mottas enligt ett vårdintresse istället. Så länge det är uppfyllt så ser jag ingen anledning att gå in och ytterligare begränsa vad människor får och inte får göra för varandra i en vårdsituation.
Ska man förbjuda surrogatmödraskap så ska det vara utifrån evidens som slår fast att det är ineffektivt ur vårdaspekt, att det innebär medicinska risker för surrogatmodern eller andra aspekter som rör just det medicinska. Att motivera det med att t.ex. fattiga kvinnor utnyttjas hör egentligen inte till saken, för då är det utnyttjandet i sig som är problemet, inte surrogatmödraskapet, och även utnyttjandet (genom t.ex. ekonomiska ersättningar man inte har reell möjlighet att tacka nej till) man bör beskämpa (genom att förbjuda ekonomiska ersättningar). Precis som vi inte förbjudit organdonation, men däremot organhandel.
Där och när surrogatmödraskap kan genomföras med små medicinska risker och som en frivillig handling förstår jag verkligen inte varför vi ska förbjuda det bara för att.
Tillägg:
När jag läser på RFSL:s hemsida om surrogatmödraskap känner jag också spontant att många av de problem som uppstår kring surrogatmödraskap egentligen handlar om faktumet att ett barn bara kan ha två vårdnadshavare. Om man t.ex. öppnade för att en surrogatmoder kan vara vårdnadshavare tillsammans med paret/individen som är den tilltänkta föräldern så skulle det i många fall räcka. Självklart kommer det fortfarande finnas fall då det inte är önskvärt och en möjlighet att avsäga sig mödraskapet är önskvärd, men det finns helt enkelt flera saker man skulle kunna göra för att förenkla olika familjekonstellationer.
Designerdrömmar 