Farväl till kvinnokamp

Detta är något jag tänkt på nu under en längre tid och som jag bara inte orkar med längre.

Jag är så jävla trött på kvinnokamp. Jag vill lägga ner. Jag orkar inte mer. Dags att säga hejdå.

Jag är så trött på hela grejen att vi som kvinnor som förespråkare av jämställdhet överhuvudtaget måste kämpa. Att det talas så mycket om starka kvinnor. Att vi kvinnor måste ta plats. Att vi måste anstränga oss mer och visa vad vi går för.

NEJ.

Låt oss bli överens om en sak: Anledningen till att vi inte har jämställdhet är INTE att kvinnor inte anstränger sig lika hårt som män. Faktum är att kvinnor på många sätt anstränger sig hårdare än män, och trots detta når vi ändå inte lika långt i livet. Vi får både bättre betyg och är i majoritet på högskolor, utan att det någonstans syns i våra lönekuvert. Vi dubbelarbetar utan att någonsin få erkännande eller kompensation.
Vi gör allt detta trots att vi dagligen vaknar upp till ett samhälle med en mansnorm som gör allt i sin makt för att trycka ner oss. Vi gör detta trots att vi dagligen möter sexism, kvinnohat och våld som syftar till att hålla oss maktlösa. Att kvinnor kommit så långt som vi gjort överhuvudtaget är inget annat än ett bevis på hur mycket vi anstränger oss och tar plats.

Vad sägs om detta istället: Kvinnor som lyfts fram och får fördelar på grund av sitt kön, på samma sätt som män. Kvinnor som bereds och ges plats, på samma sätt som män. Kvinnor som bjuds in, får möjligheter, får en röst och ett utrymme, för att de är kvinnor, på samma sätt som män får hela hela tiden. 

Jag är så trött på att kvinnokamp alltid bygger på att kvinnor som måste slå sig in i manliga sammanhang genom att anstränga sig ca hundra gånger mer än männen gör bara för att bevisa att vi kan. Att det alltid ska bygga på att några kvinnor måste bli behandlade som skit. Jag fattar inte hur det tjänar mina intressen att ge mig in i sammanhang som jag inte är välkomnad i och mår dåligt av att vara i.
Istället för att fråga oss varför kvinnor fortsätter välja kvinnodominerade låglöneyrken k
anske vi istället borde fråga oss varför någon enda kvinna överhuvudtaget skulle vilja ge sig in i branscher där hon kommer spendera resten av livet med att bli illa behandlad och ifrågasatt. Istället för att fundera över varför kvinnor bara gillar tjejgrejer kanske vi borde se på vilken sexism de kvinnor får utstå som försöker gilla något annat.

Vad sägs som att de som bestämmer vem som ska anställas, höras, synas, ges pengar etc. istället åläggs lite ansvar för att lyfta in kvinnor på samma sätt som män redan lyfts på alla sätt och vis i det här samhället. Vad sägs som att istället för att vi bestraffar kvinnor som gör fel val, så gör vi så att kvinnors val lönar sig. Vad sägs som att istället för att fråga oss varför vi inte kommit längre ställer till svars de med makt som vägrar släppa fram oss.

Det här samhället är som en våldsam relation, med skillnaden att istället för att uppmanas att gå uppmanas vi att stanna kvar och kämpa för förändring. 

Jag är så jävla trött på att till syvende och sist handlar min jämställdhet och mitt likaberättigande i form av röst, makt, representation etc. alltid handlar om att jag sätta mig själv och många gånger mitt eget psykiska välbefinnande åt sidan för att ge mig in i sammanhang fyllda av kvinnohat och föraktfullhet. Att jag ska kämpa för att bevisa olika självklara poänger om mig själv för andra, till exempel att jag är en tänkande människa. Men herregud, det vet jag väl själv och om du inte håller med om det kan du dra åt helvete och jag har inget intresse av att umgås med dig.

Ingen förväntar sig att jag ska leva med en man som behandlar mig som skit, men att tycka att jag ska ställa upp på den skit som samhället kastar i mitt ansikte så fort jag vaknar om morgonen är normalt.

Varför är det mitt jobb att spendera livet med att vada genom skit? Varför ska jag vara tvungen att anstränga mig för få tillgång till sammanhang som inte vill ha mig? För att bli behandlad som en människa och medborgare? Jag säger nej. Jag väljer hellre sammanhang där jag accepteras och välkomnas. Där jag kan utvecklas och växa för min egen skull, och inte för att motbevisa någon föreställning om kvinnor. Där jag inte ständigt blir distraherad av sexism eller fördomar, eller måste försvara mitt existensberättigande. Det är nog med att jag måste leva i det här samhället och utstå dess behandling av mig. Frivilligt utsätter jag mig inte för mer än jag måste.

Så nej, ingen mer kvinnokamp för min del på ett bra tag. Inga fler ansträngningar för att stå ut med sexism eller anpassa mig. Inget mer snack om vad jag i egenskap av kvinna borde utstå för att övertyga andra om mitt människovärde. Det är ovärdigt och i sig ett legitimerande av strukturerna. Jag ställer inte upp på det.

Ett samhälle som inte vill ha oss som vi är, som inte ser oss som människor, som vi måste utstå hot, våld och förtryck från, det är inte ett samhälle värt att leva i.

Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen, Feminism. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Farväl till kvinnokamp

  1. Mum skriver:

    Heja Hanna

  2. Mats skriver:

    ”Faktum är att kvinnor på många sätt anstränger sig hårdare än män,”
    Nej stämmer inte.

    ”. Vi får både bättre betyg och är i majoritet på högskolor”
    Män är diskriminerade i skolorna, skolorna är anpassade efter kvinnor, fakta går att finna via google.

    ”Vi dubbelarbetar utan att någonsin få erkännande eller kompensation.”
    Män dubbelarbetar lika mycket om inte mer.

    ”gör allt i sin makt för att trycka ner oss”
    Källa, exempel på det tack.

    ”Vi gör detta trots att vi dagligen möter sexism”
    Män möter precis lika mycket sexism

    ”Att kvinnor kommit så långt som vi gjort överhuvudtaget är inget annat än ett bevis på hur mycket vi anstränger oss och tar plats.”
    Samma gäller för män.

    ”Vad sägs om detta istället: Män som lyfts fram och inte behöver skämmas för det. Män som inte behöver ta 20 kliv tillbaka för att han är man.”

    ”anstränga sig ca hundra gånger mer än männen gör bara för att bevisa att vi kan”
    Finns en del statistiker som visar att män anstränger sig mer än kvinnor. Denna statistik är den som talar för och emot kvinnors låga löner. Män offrar mer för att gå jobb, män arbetar hårdare på jobben, män flyttar oftast med jobben, män arbetar väldigt mycket mera övertid just för att avancera i karriärtrappan, män avvaktar med barn och satsar på karriär i bra mycket mera utsträckning än kvinnor. FAKTUM.

    ”Istället för att fundera över varför kvinnor bara gillar tjejgrejer kanske vi borde se på vilken sexism de kvinnor får utstå som försöker gilla något annat.”
    Ännu en gång, samma sexism gäller för män.

    ”män redan lyfts på alla sätt och vis i det här samhället”
    Män som grupp har inte lyfts fram. Män har slagit sig fram med nävarna mot andra män. Det är hur många män som helst som inte fått sina jobb dom vill ha just för att andra män också vill ha dom. Män som grupp har aldrig blivit framlyft, kvinnor å andra sidan har det.

  3. Mats skriver:

    Detta du sitter o rabblar upp är bevis för en EXTREMT unken manssyn. Detta du yrar om har debunkrats sen dag 1 mansrörelsen drogs igång. Inget av det du säger stämmer. Jag fattar inte hur man inte kan ha lärt sig detta ännu?

    En seriös fråga till dig. Hur kan du sitta och säga detta då du uppenbart har ungefär noll koll på mansrörelsen? Det du säger kan precis på pricken appliceras på män som grupp. Om du skulle vara instatt i även mäns situation så skulle du inte sagt det där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s