Sexistiska skämt 101 / Att skratta åt sexisten istället för sexismen

I fredags var jag och Stan på spelmusikskonsert, alltså en konsert där det framför låtar från olika tv-spel av en symfoniorkester. Den här gången med mellansnack av en kille som heter David Westerlund och som har arrangerat den här typen av konserter några gånger nu. Mellansnacket bestod i princip av div. tråkiga skämt och handlade om de olika spel som musiken var plockad från. Under ett av snacken drog han upp spelet Final Fantasy X, började räkna upp sin topp tre av minnesvärda ögonblick och kom fram till att en av de bästa sakerna med hela spelet var karaktären Lulus urringning, närmare bestämt att stirra ner i den. Han sa även att av publikens ansikten att döma, så trodde han sig inte vara ensam om det, ”eller har jag fel”?

The shit yo!

Ja, David Westerlund, du har fel! Faktum är att du är ute och cycklar med din tråkiga och oorginella sexism. Till att börja med kan vi räkna upp vilka grupper som är målgrupp för det här skämtet, nämligen heterosexuella män. Eftersom vi snackar om den relativt dyra hobbyn tv-spel i kombination med den mer finkulturella symfoniorkestern, kan vi slänga in vit där också. Det är alltså ett skämt för vita heteromän. (Surprise!) För mig personligen var det helt uppenbart att David Westerlund inte för en sekund hade mig, en betalande gäst i hans publik, i åtanke när han skrev sitt skämt. Och det känns faktiskt rätt trist, att man 2012 inte förmår att fylla ut ett mellansnack på totalt kanske 15min med material som riktar sig till hela publiken. 

Vad som dock var lite tristare var reaktionen från vissa i vår grupp efteråt, när jag tog upp hur onödigt och tråkigt skämtet var. Det är ”amen sån var man ju när man var tonåring” hit och ”amen då kan man ju inte skämta om nånting” dit (för det är ju vad sexism är här i livet, vår enda källa till humor och glädje!).
Men om jag får poängtera några saker så handlar det för det första inte alls om att man inte ”får” skämta.  Man får skämta hur mycket man vill om urringningar och bröst. Tyvärr kommer man inte få så mycket skratt som man kanske hoppats på.
Sedan handlar det först och främst om i vilket sammanhang skämtet dras. Nu handlade det om ett offentligt evenemang, inför en blandad publik som inte hade någon gemensam nämnare bortom intresset för spelmusik. Om man vill dra den typen av skämt med sina polare som tycker det är kul eller i andra mer privata sammanhang, have at it! Jag skämtar också om en hel del grejer med vänner som jag aldrig skulle drömma om att dra på en scen.
Till sist så handlar det inte ens nödvändigtvis om att skämtet var tråkigt.  Faktum är att jag och flera i sällskapet hade hysteriskt roligt åt det efteråt. Nämligen, när vi skämtade om hur jävla tråkigt och sexistiskt det var!

Och det är i det sista som min poäng ligger. För mig är det helt okej att dra sexistiska, rasistiska och homofoba skämt – så länge det är just sexism/rasism/homofobi som är det man driver med. Så nej, att skämta om hur episk och minnesvärd en kvinnlig karaktärs urringning var (en karaktär som f.ö. har rankats som den bästa i spelet) och hur gött det var att ha lite pixelboobs att glo på är inte speciellt kul. Men att skämta om vilka fler spel som kan tänkas rekommenderas för finfina klyftor eller att, för den delen, dra ett smart skämt om hur även en av de bästa kvinnokaraktärer i spele inte kommer undan utan att visa upp sin kropp, det kan vara kul.

Humor är ingenting konstant. Faktum är att om vi ser på humor som en försvarsmekanism som används för att avväpna sånt man är obekväm inför så har väl sexistiska skämt (av det slag jag inte gillar) aldrig varit mer på sin plats än nu när kvinnor (i västvärlden) ökar i representation inom de flesta sektorer och män som grupp har all anledning att vara oroliga över att förlora sitt privilegium. Och ja, samma sak går givetvis att säga om den typen av sexistiska (sexismiska?) skämt jag skrattar åt, att de bara är kul på grund av det samhälle vi lever i just nu och att även den typen av humot en dag kommer bli förlegad och tråkig.

Till vilket jag säger, låt den dagen komma! Ansträngningen det innebär att upptäcka nya saker att skratta åt ter sig minimal i jämförelse med att fortsätta leva i ett samhälle överbefolkat av sexister.

Annonser
Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen, Feminism, Livet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sexistiska skämt 101 / Att skratta åt sexisten istället för sexismen

  1. Rockabilly Joe skriver:

    När han berättade sin anekdot så gick det ett sorl av skratt genom publiken, ett större bevis än det på att David träffade rätt går inte att få om du frågar mig. Jag ser hellre att han talar ifrån sitt hjärta än att han ska försöka scripta ihop något opersonligt för att det ska passa alla (dig?). Självdistans är inte alltid lätt, jag har till exempel svårt att se mig i din situation i det här, precis som att du har svårt att se den andra sidan. Jag har hört flertalet säga att han hade rätt i det han sa, kanske inte att man stirrade ner i urringningen, men visst, man tittade på den och gillade det man såg. Lulu är en kaxig och väldigt stark kvinna, varför skulle man inte gilla henne som karaktär?! Dock är hon långt ifrån den bästa karaktären i spelet, hon är faktiskt den sämsta av dem alla. Hennes limit är den enda som är helt värdelös. Hon är användbar i början av storyn eftersom hon är den enda som har egentlig offensiv magi, men eftersom det ändå är att föredra att slåss fysiskt i spelet så är hon snart utdaterad. Och ännu senare i endgamet, då gömmer man henne så långt bort ifrån användande som möjligt. Vilket gör att många av dina argument faller helt platt.

    Hur som helst, jag tror att det du anser vara ett skämt kom spontant genom att han såg att så många skrattade och kände sig träffade. Han säger ju själv att han inte skriver manus och att det ofta blir som det blir när han pratar om saker. Jag ser hellre en levande människa som pratar än en robot med intränade repliker. Men det kanske bara är jag. Jag ser det inte som att han skämtade, jag ser det mer som att han konstaterade fakta. Jag har haft privilegiet, i alla fall om man läser det du har skrivit, att växa upp med flertalet kvinnliga hardcore gamers. Gällande rollspel så var de minst lika många som killarna och antagligen fler. Känner inte en enda som inte gillar båda Lulus kläder och urringning. Om det på något sätt baseras på vilket samhälle vi lever i tänker jag inte spekulera i, det kan du säkert skriva ett par tusen ord om helt utan min inblanding, jag konstaterade bara fakta.

    I vilket fall så tyckte jag att konserten var bra i övrigt, förutom en av trumpetisterna (Heter det så?) som verkade vara helt bortkommen. Bra spelval, bra låtval, me likes! ❤

    • momiji skriver:

      Jag tycker mig kunna sammanfatta din kommentar med ”många skrattade åt skämtet, alltså var det roligt” samt ”verkligheten ser ut på det här sättet, det är bara fakta”.

      Även om jag inte tänker argumentera emot att samhället ser ut på det här viset, så ser jag en rad problem med att det gör det och jag försöker aktivt påverka det genom att peka ut sexism, rasism, homofobi, etc. där och när jag ser den. Vad som anses roligt i ett samhälle är inget konstant, inte heller är det något kvitto på social rättvisa eller jämlikhet. Och för mig väger sådana saker otvivelaktigt tyngre. För hundra år sedan skrattade vi åt saker som ”Blackface” och gick på freakshows på cirkusar. Idag har svarta och vita lika rättigheter, och människor med handikapp/annorlunda utseenden vinner ökad acceptans.

      Min poäng är att jag skiter i om många tycker att såna där skämt är roliga. Det gör dem inte mer accepterade utifrån ett jämlikhetsperspektiv, det gör dem inte mindre problematiska. Det gör dem framför allt inte mindre exkluderande eller får dem att spela en mindre roll i en större samhällskontext (snarare tvärtom).

      Bara för att något anses roligt av en majoritet eller samhället ser ut på ett visst sätt, betyder det inte att vi bara ska acceptera det som det är. Om det finns orättvisor och ojämlikhet måste vi kämpa mot det ändå, och så mycket viktigare att vi gör det om vi inte har majoriteten på vår sida. Det är genom att revidera våra sanningar och omvärdera fakta som vi får ett bättre samhälle, inte genom att konstatera hur saker och ting är och sedan nöja oss med det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s