Hur behåller man hoppet

Skrev denna rant på facebook igår:

”Ursäkta blogg, MEN.
Läste GP:s ledare nedan och undrar bara: VAD är det som pågår i det här jävla landet? Detta ihop med veckans Uppdrag Granskning, att man läser på twitter om folk som blir inbjudna till SVT Debatt för att prata om hur ”lättkränkta” muslimer är, samt allt det ”vanliga” som bara pågår utan någon ens orkar reflektera över det längre. Vi är så jävla många som håller emot, som står upp för det som jag tycker är RÄTT, dvs antirasism/-sexism m.m. och ändå går det bara käpprät åt helvete. SD växer, främlingsfientlighet och rakt ut rasism sprider sig. Även svensk integrationsdebatt förs till största delen utifrån vad ”vi” ska göra åt ”dem”, förslagsvis så att ”de” inte blir ett problem för ”oss”. Som om de politiska lösningarna bara har ett värde när de leder till förbättringar för ”oss”/”svenskar”/vita! Vilket är en SJUK inställning.
Jag blir så jävla less och uppgiven, vad är det vi gör fel, hur ska vi kämpa och hur ska vi ORKA när vi inte vinner nånting alls?

När ska VI (dvs även jag) vita inse att de största problemet i Sverige, Europa, världen är våra egna rasistiska föreställningar om andra människor/folk/länder? Fatta att det är VI SOM HAR MAKTEN. Vi har privilegierna, vi sitter på pengarna, vapnen, på tolkningsföreträdena och allt annat. De som kan göra störst förändring är ju VI! Sluta skylla ifrån oss på ”muslimer i väst” eller ”kulturella skillnader” eller vadfan det nu är för skit som cirkulerar.

Istället skyller vi ifrån oss på de grupper som VI har marginaliserat, som VI tagit makten ifrån, som Vi har förtryckt, bombat, krigat mot, vägrat anställa, vägrat se i ögonen, beskyllt, dödat, bestulit på land och frihet. För tydligen är det DERAS ansvar att göra något åt oss trots allt detta.
Känns ärligt talat som att vi kommer allt närmare det som blir vår generations variant av judeförföljelsen, och det finns inte ett skit vi kan göra förutom att låta historien ha sin gång och försöka rädda det som räddas kan.”

Känns som en väldigt bra sammanfattning av hur jag känner just nu. Samma sak på alla fronter. Har hört så mycket skitsnack på senaste tiden om hur kvinnor får skylla sig själva och tips på vad vi borde göra för att bli av med förtrycket. Men det är inte ens vårt ansvar? Det är inte ens vi som sitter på den makten, som utövar förtrycket?

Giv mig styrka.

Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s