Vandring och vad det ger

Var ute och vandrade i skogen i förrgår. Har blivit sjukt friluftig sen jag kom it. Paddlat kajak och fårr beröm för min fina teknik (Dalsland är tydligen Sveriges kanotmecka). Cyklat tre mil (till Bengtsfors och tillbaka, gör aldrig om det!). Springer tre gånger i veckan (i en veckas tid i alla fall!). Och kommit igång med ridningen igen, vilket är så fantastiskt som något kan vara ungefär.

Men i alla fall, vandring. Som vi var på. Promenerade runt en vandringsled längs kanalen. Fick höra små historier om gamla skortstenspipor och naturliga hamnar och jag vet inte allt vad det var. Så mysigt. Man slås av ”hur mycket” som finns här, i form av historia och så vidare, men också av hur lite jag vet om Stockholm. Hur lite jag tar mig runt där trots att det ändå är väldigt kul att veta och lära sig mer om platsen där man bor. Men Stockholm är ju överväldigande i jämförelse.

På vägen hem träffade vi på en ensam treåring mitt på vägen som, visade det sig, familjen hade lämnat där. ”Hon hittar, hon är van!” Sjukt. Visserligen stod deras bilar mindre än 100m bort, men i skogen finns det både djur och spindelskivling. ”När hon var liten satte vi GPS på henne.” ”Då hittar man lätt liket” var det nån på facebook som sa.

När vi var klara med barnräddningsepisoden stannade vi och plockade bär. Blåbär och lingon om vartannat. Inte så mycket, men nån halvliter fick jag med hem i alla fall. Räckte lagom till en liten burk rårörda lingon och en blåbärscheesecake som jag hoppas är överjävligt god med tanke på paniken jag fick när jag öppnade luckan och brandlarmet gick.

 

Formen är så stor att den tar i kanterna på ugnen. Eller ja, kanske snarare ugnen som är så liten. Mamma hade rätt om formar med avtagbara kanter och hur de läcker, hela ugnsbotten var full av droppande 200grader varmt smör. Hoppas grannarna inte hade hunnit gå och lägga sig.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vandring och vad det ger

  1. onewaycommunication skriver:

    Åh vad det är roligt att läsa en ”utbölings” betraktelse av pyttestället jag växte upp i. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s