Flyttnedräkningen har börjat.

Har officiellt börjat packa. Visserligen bestod packandet i att jag vek upp en kartong och slängde ner en av mina vinterjackor i den, but still. Det här är första gången i livet jag flyttar. Vilket kanske är konstigt. Jag vet inte. Är det det? Jag bodde i Skarpnäck i 21 år. Sen drog jag till Japan. Jag tycker det är svårt att räkna en flygresa med två väskor som en ”flytt”. Medan jag bodde i Japan flyttade min kille mina grejer till vår nya lägenhet, där vi bor kvar fortfarande.

Men nu ska jag flytta på riktigt. Planera och packa. Rensa ut och göra mig av med. Bestämde mig redan i vintras för att göra mig av med så mycket som möjligt, enligt devisen ”det jag klarar mig utan i tio månader klarar jag mig utan resten av livet”. Skojar inte. Ska bli så skönt att göra mig av mig saker som på många sätt inte ens tillhör mig, utan någon som jag inte längre är.

Ser så sjukt mycket fram emot mitt ”nya liv”. Räknar redan vekorna som är kvar på jobbet (sex, varav denna vecka är semester). Numer känns det så fruktansvärt meningslöst att gå dit. Och det är det ju. Ska bara sitta av tiden som är kvar. I vanliga fall gillar jag mitt jobb. Men nu är det outhärdligt. Om några veckor är det dags för sista rean för min del, ser verkligen inte fram emot det.

Men ja, mitt nya liv. Har skrivit listor på saker jag ska använda min tid till när jag slipper jobba mer. (Så sjukt att man kan plugga utan att jobba!!!) Till exempel:

  • Ta upp ridningen igen (har varit i kontakt med en ridskola i närheten)
  • Ta körkort (piece of cake i ensliga dalsland)
  • Springa i elljusspår
  • Träna när jag vill
  • Hänga på skolan och i vävstolen
  • Måla
  • Sy mina projekt som aldrig blir av

Och säkert hundra andra grejer. Förstå att jag kommer ha lediga helger. Vilket säkert framstår som full naturligt för de flesta. Men när man tänker på att jag seriöst inte haft mer än en (som jag spenderade i skolan) sedan i augusti, då känns det sjukt. Förstår ni hur lång tid en helg är? Det är två hela dagar att göra vad man vill på.

Även om jag just nu har sukt ångest över allt som ska kastas, rensas och packas så vet jag verkligen att det kommer vara hundrafallt värt när jag är på plats i min egna lägenhet och hela Dalsland för mina fötter.

Annonser
Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s