Den kulturella klasstillhörigheten

Läste Fannys inlägg om klass, och hur det inte är kultur, vilket jag absolut inte håller med om. För mig har nämligen de starkaste klassskillnaderna alltid varit de kulturella.

När jag var yngre fick jag alltid argumentera med mig själv om min klasstillhörighet. Räkna upp fakta. Som att varken min mamma eller pappa har eftergymnasial utbildning. Att min mamma varit ensamstående. Att hon arbetat på posten i hela sitt yrkesliv. Arbetarklassmarkörer, javisst, men då kändes på ett sätt lite förljugna.
Vi hade ju det så bra. Bodde i bostadsrätt. Reste utomlands. Jag red på ridskola, vilket inte är direkt billig hobby. Mamma köpte till och med bil, och renoverade vår lägenhet från topp till tå.
Så nej, att vara arbetarklass kändes långtifrån självklart. Så länge jag bodde kvar i Skarpnäck kände jag mig alltid lite medel. Lite bättre än övriga, i vilket fall. Vilket ju också var sant.

Faktum är att det dröjde ända tills förra året, ända tills jag började på Nyckelviksskolan innan mitt klassmedvetande gick från ett luddigt ”jag är nog arbetarklass för det finns ju så många som är rikare…” till en glasklar tillhörighet och identitet. Och vad var det som fick mit att nå den insikten? Det var inte pengarna. Säga vad man vill om svensk skola, men med CSN och allt så gör den ett fantastiskt jobb med att förpassa i princip alla elever till samma fattignivå, oavsett om man bor i Bromma, Saltsjöbaden, i innerstan eller i Skogås. Alltså borde klasskillnaderna varit mindre tydliga. Ändå var det tvärtom.
Det som fick mig att komma till insikt var helt enkelt de kulturella skillnaderna. Att inte känna till Cezanne, eller Lars Lerin. Att för den delen inte känna till speciellt många konstnärer alls och inte ha mer än en vag uppfattnign om konsthistoria. Att inte ha kulturella föräldrar, i princip aldrig ha gått på konstmuseum eller några andra museer förutom dem med uppstoppade djur. Jag kände mig helt enkelt kulturellt obildad. Ovan. Främmande inför miljön och människorna.

När jag då sertillbaka på min uppväxt blir det plötsligt glasklart att jag haft en anna klasstillhörighet, och att den tillhörigheten inte handlade om pengar. Det handlar om andra saker. Som att helgutflykt i min familj var hamburgerrestaurang och bio, inte fransk bistro och teaterbesök. Att utlandsresorna gick till Kreta och inte till Aten. Vilka båda är val som inte handlar om pengar, utan om kulturell kontext.
Idag är jag väl någon slags klassresenär, med fötterna mittemellan. Har det att göra med pengar? Nej, jag sökte sannerligen inte konstskola för att jag plötsligt blivit rik och kände mig lite småborgerlig. Pengar är nog den minsta faktorn, när jag ser på varför jag hamnat där jag gjort. Iställer handlar det om klassisk bildning. En process där jag genom ett intresse sökt en skola som introducerat mig för nya saker och fått mig att söka en ny skola, som introducerat mig för ytterligare nya saker, och så vidare. Inte pengar. Kunskap och insikter. En ny kulturell kontext, där jag placerat mig själv med hjälp av mitt huvud och inte min plånbok.

Ett annat exempel, från mitt jobb. För mig en bisyssla. I sig en arbetarklassmarkör, jag finansierar nämligen mina studier helt och hållet med mitt arbete och helt utan CSN. Men i lunchrummet på rasterna är känslan generellt tvärtom. Trots att jag har den minsta tjänsten man kan ha och tjänar minst pengar, känner jag mig också som minst som en arbetare. När de andra bläddrar i veckorevyn, läser jag DN. När mina kollegor pratar om träning och dieter pratar jag heller politik eller konst. Medan de springer och shoppar var och varannan rast driver jag en högst medveten anti-konsumism.
Jag känner mig helt enkelt välutbildad, konstnärlig och medveten i deras sällskap. Som en medelklassmänniska, om man så vill. Trots att jag som sagt är en av de fattigaste på mitt jobb.
Som en sidonot kan jag också konstatera att en heltidsanställning på butiken jag jobbar i nu visserligen hade gett mig en väldigt god inkomst. Men den hade gjort mycket lite för att förflytta mig uppåt på klasstegen.  Jag hade fortfarande varit en vanlig butiksanställd. En arbetare, fast i en helt annan kontext än vad jag är nu.

Ett sista exempel. Om jag utgår ifrån hur jag känner idag är det inte omöjligt att jag kommer att satsa på konst. Jag är högst medveten om att jag kommer ha svårt att dra in pengar. Att jag inte kan räkna med ett lyxigt boende, dyra resor eller andra extravaganser.  Risken att jag i slutändan tjänar mindre pengar än min egen mamma gör idag är inte liten. Den dagen jag skaffar familj och barn, vilket klasstillhörighet kommer de att ha? Kommer jag ta med dem på bio eller teater? Konstgallerier eller shoppinggallerior?
Jag kan se framför mig ungefär vilka val jag kommer att göra, och hur de kommer att påverka mina barns klasstillhörighet. Och de val jag gör kommer jag inte att göra med min plånbok. Jag kommer att göra dem utifrån min kunskap och bildning utifrån den kuturella kontext där jag kommer att placera mig själv.

Det här handlar inte om att förneka de materiella aspekterna av klass. Dem har jag också känt av. Och jag kan tänka mig att den som växt upp under sämre förhållanden än jag kommer att känna av dem betydligt starkare. För ja, pengar är makt. Men den makten är samtidigt helt värdelös om du inte har kunskap att använda den på rätt sätt. För mig är klass lika delar materiella och kulturella tillgångar. Olika människor kommer att känna av dem olika mycket. Är du mycket fattig så kommer du känna av det betydligt mer. Är man som jag en slags övre arbetarklass med konstnärsambitioner kommer bristen på kulturell bildning bli fruktansvärt uppenbar.

Men för mig leder inte den här insikten, som Fanny verkar antyda, att jag tycker att fördelningspolitik är mindre viktig. Nej, snarare är det den här insikten som gör en god fördelningspolitik  är så viktigt som den är. Genom att vi har en bra skola ger vi t.ex. alla barn en chans till bildning oberoende av vilken familjl man växer upp i. Genom en god kulturpolitik sprider  vi konsten till en bredare massa. Och med generösa skyddnät ger vi människor möjligheter att utforska och utnyttja sina kunskaper. Vi ger alla människor möjligheten att göra medvetna val genom omfördelning av pengarna. Men den omfördelningen görs genom kunskapsgrundade och medvetna politiska beslut, ingenting annat.

Annonser
Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen, Nyckelviksskolan. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Den kulturella klasstillhörigheten

  1. Maria skriver:

    Kom hit via Fanny. Uppskattar detta och håller med, mycket lät bekant. Det jag tar fasta på är att jag har råd att försöka ta mig uppåt och bilda mig eftersom jag pga min klassbakgrund har något att bevisa: att jag visst är bildad, visst begriper kultur, visst klarar mig; och tack vare den bakgrunden har haft vissa förutsättningar att försöka. Blev det lite oklart?`Jag vill liksom inte börja föra mitt livs monolog i en kommentar. Men jag kommer och kikar in på nytt och läser mer här

    • momiji skriver:

      Jag håller med. Jag tror att många arbetare som gör en klassresa har den där känslan att behöva bevisa något, jag har definitivt den.

      En sak jag kan tillägga är att många säkert skulle hävda att kulturen inte är ett hinder för mig, eftersom jag inte har några ekonomiska barriärer. Men ärligt, är det en sak som fått mig att bli less på konsten det här året är det den här grejen med att manglas runt i ett medelklassammanhang där jag känner mig helt borta. Var ett tag så less att jag bara ville ge upp, orkar inte med den där kulturen. Ett annat exempel kan man läsa om och lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3381&artikel=4998828 Så jo, kulturkrockar kan i sig vara ett hinder för klassresa.

  2. Mum skriver:

    Vad bra och välskrivet du uttrycker dig. Skriv mer !!!

  3. Ping: Jag i DN förra veckan! | Designerdrömmar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s