Konst är bara flummigt för den som inte förstår att tolka den

Det här med att gå på konstskola… Undrar om det finns någon typ av utbildning som man får höra lika mycket skit för? Att det är flummigt. Att man ”bara står och målar” (som en tjej på jobbet sa till mig). Ungefär som att en pensel är en trollstav som bara sprutar ur sig bilder helt magiskt. Och Strindberg ”skrev ju bara böcker”. Ingen ansträngning där inte.

Egentligen är det inte konstigt att människor ofta inte förstår sig på konst. Detta eftersom de flesta helt enkelt inte är tillräckligt vana vid det. Precis som den som lär sig läsa börjar med enkla ord och bokstäver, svancerar till enklare böcker för att efter många års läsande kunna ta sig an klassiker som Mörkrets hjärta eller Brott och straff, behöver vi samma introduktion till konsten. Det handlar helt enkelt om brist på ”konstkunnighet”.
Vi behöver introduceras till konst lite i taget, om vi ska lära oss att förstå den. Vi behöver nycklar och kunskap för att kunna tolka den och sätta den i sitt sammanhang. Vi behöver se olika sorters konst för att veta vad vi gillar. Vi behöver helt enkelt vara konstkunniga för att kunna ta till oss av konsten.

Samtidigt som vi alltså ser läskunnighet som något självklart, verkar konst och ”konstkunnighet” vara något man ska utveckla på egen hand. Det är som att vi ser text och det skrivna ordet som en slags universell kommunikation. Att det går att sätta ord på allt, och att det är det mest exakta vi kan göra för att definiera våra minnen och tankar. Därför ser vi på bilder och andra uttrycksmedel som ”flum”. För att vi nu är så ovana att tolka andra buskap än text att vi inte förstår hur vi ska göra.
Och om vi tror att en text är objektiv och exakt, så lurar vi verkligen oss själva. Hur mågna olika synonymer har vi inte, som ändå inte betyder samma sak. Hur mycket bemödar vi oss inte att skriva om, redigera, välja finare eller enklare ord. En text är också ofrånkomligen en abstraktion. Detta eftersom den består av symboler och begrepp som vi själva hittat på för att visa på något helt annat. Jag menar egentligen, vad är mest flummigt? Ett K och ett O som ska föreställa ett djur med horn och stort juver, eller en teckning av detsamma?

För mig är konst en av de mest exakta kommunkationsformer som finns. Speciellt när det handlar om kroki eller modellstudier. I skulpturkursen gjorde vi t.ex. en modellstudie på 2½ dag. Modellstudie handlar helt enkelt om observation och att se det man studerar. Och modellen jag gjorde, är ett så exakt kvitto på det jag sett som något kan vara. Det jag hann göra på 2½ dag är helt enkelt exakt det jag kunnat se under 2½ dag, varken mer eller mindre eller något annat. Det finns ingen text eller några ord som exaktare kan beskriva min uppfattning av modellen än den skulptur som jag har gjort.
Samma sak med krokier. Det man tecknar eller målar, det är exakt det man sett. Det man upplevt. Och hur man har kunnat kommunicera det till sin hand. När jag ser på mina krokier ser jag inte bra eller dåliga målningar. Däremot ser jag direkt vilken upplevelse jag hade den dagen. Om jag var okoncentrerad eller allert. Trött eller pigg. Jag ser det eftersom det påverkar vad jag har sett och vad jag kunnat uppfatta.
Det handlar aldrig om hur modellen ”ser ut” eller om det är ”likt”. Det handlar om vad jag sett och upplevt. För även om vi gärna vill inbilla oss att hjärnan tar exakta fotografier av allt vi ser så är det inte så. Det är därför vi har kameror. Hjärnan har sin egen uppfattning, vinkling och framför allt sina egna fördomar om hur saker och ting ser ut, något som alltid kommer att synas i ens teckningar och målningar.

Det handlar inte om att konsten alltid är ett överlägset kommunikationsmedel, utan om att alla olika kommunikationsmedel har olika syften och olika platser i samhället. Text har absolut sin plats när det gäller att berätta och beskriva händelser och historier. Det kan vara otroligt exakt just när det gäller abstrakta begrepp. Men vi måste erkänna att text är just abstrakt, att det kan vara fruktansvärt flummig, samtidigt som konst kan vara fruktansvärt konkret och precis. Och att vi behöver kunna tolka både text, bild, föremål och mycket annat för att få tillgång till den rikedom att komunikationsmedel som människan har utvecklat.

Och vilket medium man än väljer så gäller det att acceptera att det man gjort är det man gjort. Att det inte finns några omskrivningar, övermålningar eller redigeringar att tillgå. Att den här texten består av de ord jag valt, att en målning är alla färg jag lyckats lägga, en väv alla trådar jag flätat in.

Varken mer eller mindre.

Annonser
Det här inlägget postades i Livet, Nyckelviksskolan. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s