2011 & 2012

Jag vet inte om jag ska skriva någon sammanfattning över året. Ända sedan jag började plugga för 1½ år sedan känns det som att sammanfattningarna kommer i halvtid. Det här året, är egentligen min höst. Våren minns jag inte ens speciellt mycket av. Bara plugg och jobb och arbetsproverna som jag slet med.

Att jag kom in på Nyckelviksskolan är det viktigaste som hänt mig på flera år, tror jag. De tankar och idéer jag fått från konstvärlden har varit livsförändrande. Men samtidigt som jag tvivlar och ifrågasätter mig själv mer än någonsin, har jag en annan säkerhet i mina val och vilken riktning jag är på väg i.

Viktigare kanske ändå är hur jag som person har förändrats. Hur öppen jag blivit, hur mycket mer delaktig jag blivit i andra människor, och hur jag beter mig kring dem. Jag som haft svårt att umgås med andra och skaffa vänner, har nu i princip 15 nya på para några månader.

Nyårslöften har jag inga. Det jag vill lova mig själv, lovar jag direkt. Det finns aldrig någon anledning att vänta med förändring.
Förhoppningar däremot. Främst att komma in på Stenebyskolan. Tanken på att spendera ett år i en skogsby avskuren från samhället och distraktioiner, har nästan blilvit en besatthet för mig. Just nu vill jag verkligen bort. Tills dess nöjer jag mig med att göra färdigt mitt arbetsrum och fokusera på prover och projekt.

 

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till 2011 & 2012

  1. Skojar du med mig? Min mamma och pappa träffades på Stenebyskolan för 29 år sedan. Och min lillebrorsa gick förberedande Textildesign där förrförra året och ska söka in till Smide till hösten. Samt att jag växte upp där ute i skogen. My hometown, om man säger så.🙂 Hoppas du kommer in!

    • momiji skriver:

      Haha, är det sant? Nej, jag skojar verkligen inte!! Har bara hört bra om den skolan, och längtar verkligen efter att komma dit. Tänker söka textilt, klädlinjen och den som är mer textilkonst.

      Jag ser fram emot att slippa alla distraktioner. Inte ha något jobb att gå till, någon träning, inga människor man ”borde ta en fika med”. Bara jag, skogen och det jag vill göra. Lätt att romantisera kring skogen också när man bott i Stockholm hela livet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s