Dags att prata politik kanske

Tänkte prata lite som SCUM-manifestet och Valerie Solanas, till slut lite sista-droppen-provocerad av Michael Wiehes ”inlägg” i debatten i form av en verklighetsfrånvänd ”låt” . Sånt där ssom har så lite att göra med vem Solanas var och vad hon stod för att det är pinsamt. Sånt som man bara inte orkar läsa eller ens se, för det är så jävla dumt.

Jag har, som många andra som kastat sig in i den här diskussionen, inte läst mer än referat av SCUM-manifestet och wikipedia-sidan om Valerie Solanas. Ändå finns det så många saker jag verkligen verkligen börjar tröttna på, men som dras om och om igen. Nämligen detta ändlösa ältande av Solanas person, vem hon var, vad hon var med om, och hur man, likt Michael Wiehe, använder dessa erfarenheter som en bortförklaring för att hennes åsikter inte skulle vara relevanta, när det egentligen borde vara tvärtom. I Wiehes fall dessutom med en rejäl dos förminskning.

Jag tror aldrig jag läst något så ofta de senaste veckorna som variationer på meningen ”Solanas måste se i sin kontext!” följ av uppräknanden av hemskheter hon fick utstå. Aldrig en recension eller ett omnämnande utan det obligatoriska utsatt-för-övergrepp-prostituerad-psykiskt-sjuk. Men vad är det för kontext? Hur pratar vi om den? Vi pratar om den som att vi måste förstå Solanas upplevelser, som om de var specifika för henne, något extremt och utöver det vanliga. Men hennes upplevelser delas av nästan alla kvinnor i varierande grad. Ja, Solanas var psykiskt sjuk, ja hon utsattes för övergrepp. Hur man kan använda detta för att se hennes åsikter som irrelevanta går dock över mitt förstånd.
Solanas erfarenheter är, om något, en essens av den kvinnliga erfarenheten. Vi är alla medvetna om hur vanlig psykisk ohälsa är bland kvinnor. Även om hur många av oss som utsätts för diskriminering och övergrepp under våra liv. Och vi vet allihop vad det beror på: Det patriarkala samhället och de strukturer som premierar en manlighet som är otroligt destruktiv. Vad är dessa upplevelser, om inte en källa till politiska åsikter och en inspiration till förändring? Speciellt när vi orkar lyfta våra blickar från navelregionen och kika på hur det ser ut utanför västvärlden. Hur många hundratals miljoner kvinnor lever inte i ett omänskligt förtryck där de varken äger sin kropp eller sitt liv? Där deras villkor och lycka dikteras av andra.

Man slutar prata om patriarkatet, och börjar istället prata om Solanas person. Man glömmer att vi alla formar våra politiska åsikter efter våra upplevelser. Även jag har en gång blivit feminist på rund av de upplevelser jag haft av patriarkatet. Men när de här upplevelserna är en kvinnas så används det för att bortförklara, undantagsförklara och prata bort de åsikter som de resulterar i. Återigen är kvinnans upplevelse inte allmängiltig, återigen tillåts vi bara existera utanför normen. Det som vi berättar, det som vi grundar vara åsikter på, är det som sedan används för att bortförklara oss och göra oss irrelevanta. Solanas åsikter behöver inte ”förstås” mer än någon annans, det räcker att titta på samhället och världen för att se varifrån hon fick sin inspiration.

Om något är det väl dags för att förstå och diskutera det Solanas revolterade emot: den samtidigt premierade och destruktiva manligheten och hur den påverkar samhället, samt hur vi förändrar det.

Annonser
Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen, Feminism och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s