Bloggutmaning: Monogami/monoamori

Tänkte haka på Fannys bloggutmaning och skriva lite om min syn på monogami.

För mig är monogami, precis som heterosexualitet, en biologisk norm. Att monogama som levnadsform är inkodat hos oss. Varför? Jo, för att levnadsformen är biologisk för de flesta andra arter. Det är extremt ovanligt att man ser olika samlevnadsformer samexistera inom en och samma art. Självklart finns det alltid undantag, men det jag menar är att de allra flesta familjerelationerna är likadana. Du har t.ex. svårt att hitta monogama lejon som inte är med i Lejonkungen. Likaså är det svårt att hitta pingvinhonor som lever i harem med en pingvin-alfahanne.
Monogami har för övrigt varit den dominerande samlevnadsformen i princip i alla kända kulturer på jorden. Trots att det finns många kulturer som tillåter och uppmuntrar polygami i olika former så dominerar monogamin ändå.

Jag ser det som att hur man vill leva i en kärleksrelation är har en genetisk komponent på samma sätt som en sexualitet har. Visst finns det kulturella och sociala komponenter, men jag ser det som rätt självklart att det mesta är medfött. Precis som att det är en biologisk norm att vara heterosexuell så är det också en norm att vara monogam. Och precis som med sexualitet finns det dem som avviker genom att inte vara heterosexuella eller inte vara monogama.

Man kanske inte alltid på hur mycket man påverkar av gener och hormoner, men faktum är att en extremt stor del av hur vi beter oss i ”parningssammanhang” och under sex är medfött. Antingen som gener som kodar för vissa beteenden, eller genom färdiga nervbanor för rörelser som finns i kroppen från början. T.ex. så behöver i princip inga killar lära sigg att jucka, den rörelsen finns medfött för att det inte ska bli några problem.

Det är bar att tänka på evolutiion, framför allt att evolution först och främst handlar om att föra vidare sina gener. Inte att överleva eller leva länge. Den som lever ett långt liv utan att föra vidare sina gener, kan heller inte föra vidare egenskapen långlivad. Monogami har en stort evulutionär fördel, inte bara genom att barnet får två föräldrar utan också genom att fäderna (som ju är de som har anledning att tvivla på om deras barn verkligen är deras) kan föra vidare sina gener i en viss trygghet. Kort sagt så är det de pappor som dels har fått barn och även hjälpt till att få sina egna barn att överleva, som har kunnat föra sina gener vidare. Den här typen av beteende går öven att se hos vissa typer av apor, där pappan dels kan räkna ut om han är den verkliga pappan med viss säkerhet, dels skyddar de ungar som han tror är hans. Monogami är helt enkelt en mer överlägsen teknik för att uppnå samma resultat.
Det betyder alltså att de flesta människor som lever idag på ett eller annat härstammar från människor som lyckats leva i monogama relationer, och därför har vi ärvt den tendensen.

Om jag talar utifrån mig själv så ser jag mig själv som helt och hållet monogam. Jag inget som helst intresse av att ha kärleksrelationer med fler människor än en, utan ser det som en fruktansvärt uttröttande grej som bara tar energi. Jag är ihop med någon sedan drygt fyra år tillbaka, och under de fyra åren har jag aldrig någonsin varit intresserad av att vara ihop med flera. Om jag har varit intresserad av någon annan, har det altid varit under perioder då vårt förhållande inte varit på topp. Så länge vår relation fungerar bra så är mitt intresse för andra människor noll. Och när vårt förhållande varit dåligt så har det ju snarare handlat om att hitta en ersättare eller att jämföra ”utbudet”.. Aldrig har jag tänkt tanken, när jag varit intresserad av någon annan, att det skulle vara någon slags komplement till min nuvarande relation. Och nej, det är inte för att jag inte funderat tillräckligt eller tänkt igenom mina alternativ. Det intresserar mig helt enkelt inte.

När jag gick i högstadiet var det en ”grej” att vara polygam, och det ansågs ofta som ”friare” och ”bättre” på olika sätt eftersom det bröt mot normen. På samma sätt var det ”finare” att vara bisexuell och inte ”sätta gränser för kärlek”. Man skulle älska allt och alla, typ. Men trots att jag gått igenom de diskussionerna och verkligen definierat mig själv som en massa olika saker så har det slutat med jag, och de flesta jag umgicks med då, lever i heterosexuella och monogama relationer.

Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Bloggutmaning: Monogami/monoamori

  1. Ping: Inlägg om monogami/monoamori.

  2. fyrfärg skriver:

    Jag funderar på att läsa Sex at Dawn av Christopher Ryan och Cacilda Jethá, en bok som diskuterar den mänsliga sexualiteten ur ett evolutionspsykologiskt perspektiv. Om du är intresserad av naturens inverkan på vår sexualitet kanske boken kan vara något även för dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s