Ett kul skämt

Var på en fest i helgen, där vi bl.a. diskuterade film. Någon drog då ett skämt om filmer som var så läskiga att man måste ”våldtäktsduscha” efteråt, dvs. duscha ihopkrupen i fosterställning. Jag påtalade att det här inte är något man skämta om, men trots det återkom samma skämt senare på kvällen. När jag sa ifrån att det seriöst inte är kul att skämta om sådant, fick jag bla. svaret ”det är det visst”.

Ja, varför är det inte kul då? För det första är det ett extremt degraderande och förminskande att våldtäksoffers upplevelser. Att ens antyda att upplevelsen av en obehaglig film som man ser hemma på soffan kan komma i närheten av upplevelsen av bli våldtagen är bara respektlöst och visar att man har absolut noll insikt i vad en sådan upplevelse innebär.
För det andra är det respektlöst mot personen som säger ifrån. Man tar ifrån den människan rätten att få sin åsikt hörd och lyssnad på. Jag kan förstå att man drar ett sådant skämt en gång och tycker det är kul. Men när någon i sällskapet säger ifrån, varför fortsätter man då? Varför säger man emot när man blir påmind om att det inte är okej?

Som exempel så har jag en vän som är judinna. Hon har inga problem med sk. ”judeskämt” och kan dra dem själv. Däremot vill hon inte att man skämtar om koncentrationsläger. Detta är självklart en gräns som jag väljer att respektera, eftersom jag är hennes vän. Det är självklart för mig att hon har en annan kulturell relation till sånt än vad jag har, och jag fattar att jag inte kan sätta mig över henne.

Här har vi någon slags extrem dubbelhet i vår kultur eller kanske biologi, som jag aldrig upphör att förvånas över. Det verkar helt enkelt som att ju större skillnader i levnadssätt, desto svårare har vi att acceptera att skillnaden finns.
Skillnaden mellan mig och min väninna är relativt liten. Hon är inte ens speciellt religiös. Trots det är det få som skulle ifrågasätta hennes humorpreferenser. Men skillnaden mellan män och kvinnor är en av de största och mest grundläggande skillnader vi har samhället. Ändå verkar det vara stört omöjligt att förstå att det leder till att man har olika upplevelser. Att man tycker att olika saker är okej eller roliga.

I slutändan är det den här bristen på förståelse som retar mig mest. För såhär är det: like it or not, vi lever i ett samhälle med normer och maktstrukturerOmSlöt vi göintar en kontext, och det är inget vi bara kan välja bort. Om en man väljer att inte respektera en kvinnas upplevelse/åsikt och gör som han vill trots att hon säger ifrån, då har man effektivt dragit sitt strå till stacken och bidragit till att de här normerna ska upprätthållas. Då har man hävdat sitt tolkningsföreträde och sitt privilegium.
Visst, detta är på individnivå. Men det är bara vi som individer som kan välja vårt eget handlingssätt. Det är bara vi som kan välja att bryta strukturerna.

Om du tycker att våldtäktskämt är kul och inte vill förstå varför andra inte håller med, fine. Dra dem med dina vänner som gillar det.
Men kom inte och berätta för mig vad jag ska skratta åt eller vad som är objektivt roligt enligt din egen högst personliga standard. Upphöj det för allt i världen inte till sanning.

Annonser
Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen, Feminism, Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s