Trasig

En sak som jag har så fruktansvärt svårt för är att fatta vad som är normalt. Hur andra människor funkar. Hur man ”ska” reagera på olika, vad som är normalt att känna, etc.

Idag har jag bara jobbat, kort dag eftersom det är söndag. Kanske är jag trött efter veckan, men jag har faktiskt lyckats sova ut båda helgnätterna, så jag tycker att jag borde vara pigg. Jobbdagarna är dessutom kortare än skoldagarna, även fast de är jobbiga på ett annat sätt.

Men nu sitter jag här och är helt slut i huvudet. Kan inte riktigt förklara den känslan. Har några saker som jag vill göra innan jag går och lägger mig, vilket borde ske om ca 1h 45min om jag inte vill vara helt zombiemarinerad imorgon. Jag ska baka en äppelpaj, diska, duscha+tvätta hår och ansikte (med OCM, som tar lite tid) samt börja sortera upp min hurts. Stan hade nämligen varit gullig och flyttat en tjugotal kartonger och ett skrivbord tvärs över vårt tredje rum, så att jag fått en liten arbetsyta.

Men allt det där känns helt ogörbart. Känner mig liksom svullen i hjärnan, speciellt i frontalloben. Hade inte Stan varit här hade jag förmodligen suttit resten av kvällen och läst bloggar. Hade sån otur att jag blev länkad en ny nu, dessutom med ett överskådligt arkiv som jag hade kunnat läsa igenom under kvällen. Jag har dessutom tänkt i en halvtimme nu att jag verkligen vill fixa till hurtsen, har till och med dragit ut översta lådan och flyttat på min ritplatta som låg där… Vilket framsteg! Men det föll på att jag inte hittat nån lång youtubevideo/ted talk/liknande föreläsning att lyssna på medan jag jobbar. Önskar verkligen att jag hade en sån textuppläsare till datorn, som kunde läsa bloggarna högt för mig medan jag pysslade med annat.

Dock blir jag helt förvirrad över att inte fatta om det här kanske är… normalt? Klockan tio en söndagskväll kanske man inte ska ställa sig och baka paj? Fastän det är världen enklaste och jag bara behöver skiva några äpplen och hälla på en liten som tar typ fem minuter att göra. Fast jag måste städa på diskbänken då, och det är typ det värsta jag vet att göra. OCM är också trist för Stan råkade smutsa ner mina handdukar och då måste jag göra med tvättlappar som inte alls är lika bra. Alla såna där små hinder förstör verkligen för mig.

Men ja, poängen är… Är det normalt? För jag har verkligen ingen aning. Vet inte hur andra människor är eller vad man brukar göra på en söndagskväll. Kanske är det mer normalt att inte ens ha lust att göra någonting alls, och då behöver man heller inte gå i brottningsmatch med sig själv för att göra allting. Utan man kanske bara vill göra en sak och då är det inga problem.

Ibland tänker jag att jag inte alls har några fel i huvudet, jag är bara lite nervös och har helt omänskliga krav på mig själv. Men samtidigt känns det inte ok att sitta här och vilja en massa saker och ha lust att göra dem men ändå inte komma ur stolen för att man vikt koftor i ett par timmar och måste göra lite trista saker först.

Nu ska jag i alla fall göra den där pajen och medan den är i ugnen kanske jag både hinner duscha och tvätta ansiktet. Och vem har inte lätt att göra i ordning en hurts om man får äta paj medan? Disken kan vi gott spara till en annan dag…

Advertisements
Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s