Avskrivning

Bläää, vilken dag. Stressen letar sig in. Ger inte upp, följer med hem. Lyckades hålla undan den förra terminen, irriterad över att det inte funkar längre.

De här veckorna är omöjliga. De glömde sätta in mig på schemat på jobbet, och fick panik-ge mig mina timmar. Jobbar fyra vardagar av fem tre veckor på rad nu, och det suger på så många olika plan.

Dels får halkar jag efter i skolan. Kan inte sitta kvar på kvällen som jag brukar och jobba ikapp. Måste ta igen på helgen istället, vilket jag inte kunde förra helgen (pga möte och annat) och inte den här helgen inte (Ikea ju!). Att inte ligga i fas är dessutom ett uppfuckningsmoment i sig. Om jag inte är med när vi har genomgångar så glömmer jag momenten, måste repetera, glömmer ändå, gör fel… Suck.

Sedan är jag också sjukt irriterad över att inte kunna träna. Förra terminen var jag så omotiverad, och jag hade verkligen bestämt mig för att göra allt den här terminen. Gå på alla träningar jag kan. Så kan jag aldrig gå. Dessutom kommer min japanska sensei till Sverige och håller träningsläger i Sverige den här sommaren. Han kommer hit ungefär vartannat år, och jag måste verkligen gå. Och då måste jag vara grym för att inte skämma ut både honom och mig.

Till råga på allt känner jag redan av stressen över arbetsprover. Har bestämt mig för att söka Nyckelviksskolan i höst, färg form och hantverk. Det eller någon annan skola. Men jag har sånt sjukt underläge. T.ex. så ska man till Nyckelviken lämna in ett svinlitet arbetsprov men även tre valfria teckningar och två målerier. Men det enda jag tecknar är enformiga figurteckningar på kläder, och måla har jag i princip aldrig gjort. Så det blir ändå en stor anstängning om jag ska kunna skicka något överhuvudtaget. För inte tala om andra linjer som jag vill  söka. Och så inbillar jag mig att jag ska kunna hinna med arbetsprovet till Beckmans ”på kul”? Tack och hej!

Tänkte rycka upp mig nu, bl.a. genom att hämta ut min medicin (jag har en lättare koncentrationsstörning), men jag fick gå till TRE apotek (tack för det, privatiseringsivrare!) innan någon kunde berätta för mig att den dos jag har recept på inte går att beställa och att jag måste kontakta min läkare för att få fler uttag så att jag kan hämta ut en större dos. Bläääää på det!

Nä, de här veckorna kommer bli förjävliga…

Annonser
Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s