Going for the gold

Egentligen är det fantastiskt vad man kan uppnå om man bara ger sig fan på det.

Om någon hade frågat mig för ett halvår sedan om jag kunde rita hade jag svarat blankt nej. Inte nödvändigtvis för att jag inte kunde då, utan mest för att jag helt enkelt inte såg mig själv som en person som ritar. Jag ritade ju aldrig! Och hade inte gjort på flera år.

När jag var liten ritade jag mycket. Mest hästar och sånt, jag var en riktig hästtjej. Ritade av mina favoritserietidningar, lusläste massa böcker och var faktiskt riktigt duktig. Jag kan fortfarande rita ganska fina hästar. Men på något sätt föll det där bort när jag började mellanstadiet. Sådär som det ofta blir i en klass, när var och en får en roll som är ganska trång och ganska skev. Vissa är bra på idrott. Andra är mattenördar. Vissa blir personer som ritar. Tyvärr inte jag.  Jag läste mycket böcker och blev teoretiker. Högst betyg och i allt och så vidare. Och den där rollen blir liksom allt som definierar en på ett sätt, och det otroligt svårt att gå utanför den. Att rita är ju inte speciellt teoretiskt, så det slutade jag med ganska omgående.

Så när jag började skolan hade jag minst sagt ångest inför varenda teckningslektion. I alla fall till en början. Men istället för att inse att jag suger på att rita och att jag aldrig kommer att bli någon designer så upptäckte jag att jag redan kunde mycket mer än jag trodde. Visst, jag är ingen naturbegåvning, men långtifrån så handikappad som jag trodde. Utan att skryta kan jag säga att mycket har kommit naturligt och att jag inte behövt kämpa speciellt mycket. Mest testat och gjort som jag blivit tillsagd. De där hästarna var bra till något trots allt.

För två år sedan satt jag och kollade på intagningsproverna till Beckmans och grät för att det var så omöjligt svårt. Det gjorde så ont att tänka att jag inte kunde bli det enda jag ville, bara för att jag inte kunde dra lite streck på ett papper. Imorgon ska jag börja med samma sorts uppgift i skolan. Och jag ser bara fram emot det.

Det här inlägget postades i Livet, Modeskolan och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s