Vad händer när vi inte äger vår kommunikation?

Förr i tiden var kommunikation enkelt. Man köpte sitt eget brevpapper och kuvert med kontanter som inte gick att spåra. Man skickade breven med posten, som ägs av staten och på vissa sätt är skyddade av grundlagen. Och även om posten överträdde någon bestämmelse, så fanns det en politisk makt som vi i vår tur har demokratisk makt över.

Inte längre. Idag kommunicerar vi via mejl, facebook och twitter. Kommunikationskanaler som ägs av amerikanska företag. Vi är i allra högsta grad spårbara, inte bara våra meddelandet utan även via våra IP-adresser. Och vår frihet är inte bara beroende av företagens ekonomiska intressen, utan av andra regeringars lagstiftning och godtycklighet. Regeringar och företag som vi inte har det minsta insfytande över.

Idag har amerikanska Department of Justice begärt ut information om fyra twitteranvändare med kopplingar till wikileaks och Bradley Manning, den amerikanske soldat som nu suttit över 200 dagar i isoleringscell misstänk (inte dömd) för förräderi. Förutom Julian Assange gäller det bl.a. en Isländsk parlamentsledamot som medverkade i oubliceringen av ”Collateral murder”, videon där amerikanska soldater i Irak dödar civila, däribland journalister. Kraven gäller alla privata meddelanden som dessa personer har skickat, alla IP-adresser de kopplat upp sig mot, vilka de följer och vilka som följer dem samt all deras kontoinformation.

Eftersom brevet som twitter har fått begär ut information som inte är relevant för twitterkonton  (exempelvis kreditkortsnummer) kan man misstänka att brevet även skickats till företag som Facebook och Google, som dock har valt att inte meddela sina användare om det hela, och mycket väl redan kan ha lämnat ut informationen i tysthet.

Hur lång ska den här tunneln bli innan vi ser ljuset? För ljus är jag övertygad om att vi kommer att få se. Odemokratiska och totalitära regimer har i regel inte blivit långlivade. Men just nu känns allting rätt mörkt.
Jag kan inte riktigt greppa att förmodligen kommer att växa upp ofriare än mina föräldrar. Att jag under hela mitt vuxenliv har fått se mina medborgerliga rättigheter bli hotade och attackerade. Att jag måste lära mig att bli försiktig med min kommunikation och akta mig för vad jag säger och via vilka kanaler på ett sätt som mina föräldrar aldrig behövt göra och som mina far- och morföräldrar förmodligen inte trodde att någon skulle behöva göra igen.

Dags att återgå till den gamla hederliga snigelposten kanske.

Oscar Swartz Brokep Guardian Guardian igen SvD DN Expressen

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Åsiktsmaskinen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s