Hejdå 2010

För ett år sedan jobbade jag på ett jobb där jag vantrivdes:  Ett jobb som fick  mig att spendera 12-13 timmar om dagen hemifrån för att spendera åtta timmar med att göra arbetsuppgifter som jag kunde göra med ena handen ungefär. Jag vantrivdes hemma, tyckte illa om lägenheten, hade aldrig någon ork att göra något annat än äta och sova.
Jag drömde istället om att plugga design och jobba i klädbutik, men fattade inte hur det skulle gå till när jag inte kunde någonting och kände mig helt omotiverad på livet.

I februari blev jag uppsagd. Min chef kallade in mig en timme innan hemgång en fredag, och meddelade mig att jag inte fick komma tillbaka måndagen därpå. Och jag tyckte livet sög innan? De fyra månaderna är nog bland det värsta jag upplevt i mitt liv.

Samtidigt var det nog det bästa som hände det här året. För när vad som helst helt plötsligt var bättre än ingenting så hände något. Jag sökte en skola jag bara vågat snegla på innan. Jag sökte jobben jag ville ha.Och faktisk så lyckades jag med det jag innan bara drömt om.

Den 17e juni började jag jobba i en av Stockholms större klädbutiker. Utan tvivel det bästa jobb jag haft. Ett par veckor senare fick jag bekräftelse på att jag kommit in på Modeskolan, en grundutbildning i sömnad, mönsterkonstruktion och design på Folkuniversitetet. Som genom ett under av tur fick jag behålla mitt sommarvikariat under hösten och har ni min första fasta anställning i livet.

Hela hösten har varit ett enda virrvarr av ändlösa dagar i skolan, jobbpass på helger och kvällar och stress mest hela tiden. Om jag har trivts? Aldrig bättre!
Jag lärde mig mer om sömnad de första veckorna än vad jag sammanlagt lärt mig i mitt liv innan. Och idag kan jag konstruera egna mönster och sy upp vilka plagg jag vill utan att vara bunden till de tråkiga förtryckta mönsterna i sybehörsbutiker. Och jag har lärt mig rita! Det som jag hade mest ångest för att jag aldrig skulle klara av, är idag mina favoritämnen och något jag nästan njuter av att hålla på med.
Framför allt har jag lärt mig fruktansvärt mycket om mig själv. Hur mycket jag klarar av när jag gör något jag älskar och brinner för. Att planera, organisera och klara av att hålla mig till mina planer. Att allt jag vill ha faktiskt är inom räckhåll för mig, bara jag jobbar hårt.

Det här nyåret kan jag ärligt säga, för första gången på många år, att jag trivs extremt bra med livet. Det här året fick jag precis det jag önskat mig. Nej, inte fick. Jag kämpade mig dit jag ville. Jag är otroligt stolt över mig själv och allt jag har åstadkommit.
Kan inte ens tänka mig var jag kan komma att befinna mig om ett år.

Annonser
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s